Det tog 25 minuter innan min kropp insåg problemet och jag fick fly genom lägenheten i riktning mot toaletten. Där satt jag sedan nästintill 24 timmar i sträck. Röven mot toaletten och huvudet ner i en hink, för det sprutade från två hål samtidigt. När jag spytt och skitit ut allt jag hade i kroppen, fortsatte den med att stöta ut galla och annat obehagligt så jag tvingade i mig vatten hela tiden för att få ut det lika fort igen, men åtminstonde kändes det bättre än att spy galla.
Den natten sov jag sittandes på toaletten, lutandes mot väggen bredvid mig och med en kudde jag dragit en plastpåse över. Dagen efter fick jag krypa av toaletten för mina ben var helt utan känsel. Efter lite vatten satte kroppen igång igen och jag tvingades spendera halva dagen med att skrika på Ulrick i min plasthink, och nu med handdukar virade runt sittringen på toaletten för att göra den lite mjukare.
Jag anser det vara en av de värsta saker jag upplevt i mitt liv (Ja, det har inte varit så actionfyllt som man kanske trott som barn att det skulle bli).

(Har gått rätt bra under dessa år sen 1999, även om det nog tog 6 månader innan jag vågade testa igen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar