I väntans tider... / Jonnie

Nej, jag är inte gravid även om jag ser ut som det i rätt vinklar, och jag är rätt säker på att frugan inte heller är det... Det jag väntar på är att Kirurgenheten i Hudiksvall ska få tummen (eller vilket instrument de valt att ha uppstoppat där) ur, och höra av sig med datum för ingrepp.
"Slutet av Oktober - Början av November" sa dem i Augusti, och sen dess har det varit knäpptyst.

Börjar nu känna mig nervösare än tidigare, och den eländiga höst som varit har inte gjort väntan roligare.

Har sen Augusti haft problem med mögel i vår lägenhet, och har nu den senaste månaden inte ens fått bo i den, då de rivit hela kök och bägge toaletterna.
Så nu bor vi i en reservlägenhet med endast två resårbottnar som säg, ett par fåtöljer, matsalsbord med stolar och vår tv. Det ekar rätt bra i den annars tomma lägenheten. Ca 200 meter ligger vår gamla mögla lägenhet, och dit springer jag dagligen för att få mina doser internet. Antar att detta ska vara en positiv sak egentligen, då det tvingar mig till mer motion än vanligt.

Vi har senaste helgen haft inbrott i vårt garage, men de pundande snorungar som var in i bilen hittade naturligtvis inget av värde, då vi inte förvarar sånt i garaget. Att de dessutom misslyckades med att koppla ur bilstereon säger väl också en del om valnötterna som snurrar fritt innanför dessa personers pannben.

Och eftersom nu allt ska drabba en trefalt så miste jag dessutom en nära släkting samma vecka som min födelsedag.
Min morfar Rune dog, 75 år gammal. Dock måste man väl i efterhand säga att det känns bra att han fick gå bort så milt i sömnen, istället för på sjukhus till följd av alla dem John Silver utan filter han rökt så länge jag existerat, och som vi alla trodde skulle bli hans död.


Över till en annan typ av smärta... Jag har börjat träna lite smått genom att spela innebandy med korplaget "Lillpuben", vilket är ett härligt gäng öl-intresserade med långt hår, de flesta även med lika långt skägg och tillräckligt med bläck i skinnet för att se ut som de avdankade gamla idoler vars musik vi fortfarande älskar.

Veckans stora upptäckt har varit att se hur spännande det är att vara ensam hemma med sin ett-åriga dotter, samtidigt som man har THE träningsvärk from Hell! Hon vill bli buren och lyft i tid och otid, och varje gång jag försöker sätta mig på huk för att komma ner till hennes höjd, känner jag att jag troligen kommer få spendera resten av min existens i den positionen.

Först nu efter en vecka börjar jag fungera igen, och känner nu att jag skulle faktiskt vilja träna igen på Fredag, men jag ska upp till Hälsingland på begravning då så jag får hoppa över det denna gång.

Dags att ge upp och gå till reservlägenheten och äta Lunch... Pannkaka med Jordgubbssylt står på menyn!