Bara liiite kvar nu... /Martin

Förbereder mig inför giget idag, men kan inte hålla mig från att tala om att vågen idag stannade på 101,2 kg!

Jag har gått ner 17 kg på sex veckor och nån dag!

Det enda problemet jag kan se just nu är att jag snart är tvungen att köpa en ny tvångströja, för den jag har börjar redan bli för stor. Det ser inte lika bra ut om man bryter sig ur nåt i storlek av ett tält...

Om bara 1,3 kg så får jag äta en pizza! Min kompis P följer med om han lyckats komma under 90 kg. Kör hårt nu P! En riktig vedugn hägrar!

Kom igen Spidey och gänget också! Det går när man väl kommit igång!

/Mart-Man

Ja ni!!!Spidey

Va har hänt då.....Inte så mycke....Jag har försökt komma lugna ner mig om man säger så....Ja tror att mycke hade me att ja tog i för hårt me träningen....så ja har inte tränat sen det hände men ja har gått på långpromenader å lagt om min kost endel....ja har fortfarande tryck i bröstet men de är bättre.....
Ja "vill" börja träna igen....ni vet va ja känner för träning men ja orkar inte vara tjock längre....vet att dfe är ett bidragande del av allt som har hänt.....ja ska börja små träna nästa vevcka hade ja tänkt å se hur de känns.....

Fan va jobbigare allt blev helt plötsligt.....när man började ta tag i saker så fick man en fetsmäll i magen.....men ja har inte gett upp....bara tagit ett steg tillbaka.....

See ya don´t wanna be ya!!!

Smalast på bloggen! /Martin

Hey allihopa!

Sitter här och väntar på att min dator ska backupa alla viktiga bilder, så jag passar på att uppdatera er om vad som händer...

Först vill jag börja med att tacka er som kommenterar! Ett par av er kämpar själva med vikten, eller åtminstone känner någon som gör det. Och det är fan inte lätt... Varken som överviktigt eller som anhörig. Det är verkligen skitkul och peppande, om än ibland deppande att höra era hejjarop och era historier. Det gör supermycket för en sån som jag att veta att ni har koll, och jag hoppas att vi på något sätt kan inspirera, trots att vi är ett gäng mysko filurer.

Men jag har kommit på en sak... Det är egentligen bara två saker som är svåra med att gå ner i vikt:

1: Att börja... På riktigt, inte låtsas halvbörja, utan på riktigt köra disciplinerat och stenhårt.
2: Att hålla vikten när man nått målet.
Själva viktnedgången är inte särskilt svårt, man ser hela tiden en ljusning när ens kämpande ger resultat.

Nu ska jag köra en riktigt dålig liknelse, men jag provar ändå...

Tänk er en skidåkare som ska köra femmilen, om nån nu är intresserad av skidåkning. Om nån inte är det, så är det hursomhelst antagligen skitjobbigt att åka skidor för allt man har, i fem mil, med ens värsta konkurrenter i hasorna. Men när skidåkaren väl har börjat köra för fullt, och märker att för varje tidsangivelse så drar denne ifrån klungan och skapar ett rejält försprång. Framgången föder framgång och adrenalin och syre pumpar energi i den egentligen utmattade kroppen... Och vår skidåkare vinner loppet med en farlig fart.

Skillnaden mellan att åka femmilen och att jobbammed vikten är att när skidåkaren går i mål, så får han/hon vila, medans en extjockis aldrig får slappna av helt, för då är det bara tillbaks till spåret... och kämpa mot ens värsta konkurrent... En själv...

Oj, där blev jag dryg. Men det får jag vara, för jag får skriva vad jag vill!

Nu till saken:

Jag har gått från fetast på bloggen, till den smalaste... åtminstone enligt BMI! Haha! Pilutta er, jävla tjockisar!

Tjohoo!

/Martin