Jag hämtade min underbara dotter från dagis igår, och hög på livet och näringsbrist frågade jag henne vad hon helst av allt ville äta. Hon svarar: "PIZZA!" och jag svarar i min förvirring: "Jajjemen! Vi gör en hemmagjord!"
Till saken hör att jag faktiskt gör riktigt god hemmagjord pizza, med bra pizzadeg, vettig fyllning och allt- En såndära man inte bara kan äta en av...
Jag räknade i mitt stilla huvud ut att vi hade allt vi behövde hemma, så vi struntade i handlingen och drog direkt hem.
Problemen började direkt vid beredningen av degen. Ingen jäst! Bravo! Ingen granne hade heller någon jäst, och gubben i närlivsbutiken hade inget annat än mjölk och porr. Det fick bli sconesdeg, vilket funkar, men inte riktigt lika bra.
Nu började jag bli riktigt hungrig, eftersom jag tänkte spara men pulvershake tills dess att min dotter också åt.
Nästa problem: Skåpen från helvetet! Av fem skåp jag öppnade under matlagningen, så rasade hälften av innehållet ur tre av dem. Irritationen steg...
Dags att kavla ut degen, det går jättebra, och vi ser fram emot att kunna göra fyra jättefina pizzor med valfri fyllning. INGA KROSSADE TOMATER! Inga vanliga tomater, ingen lök... inga färska champinjoner... ingenting... Får bli ketchupbotten med skinka, ost och oliver... Gråten är nära... Men vafan... vi kör på, och får faktiskt ut fyra riktigt vettiga pizzor, och min dotter sätter direkt tänderna i en av underverken och konstaterar att "Den är jättegod, pappa! Jag älskar dig!"
Jag svarar att jag älskar henne också, trycker näsan precis intill en av pizzorna, drar ett djupt andetag, låter hela mitt sinne förföras av den ljuva doften av nygräddat bröd, smält ost, skinka och ketchup...
...för att sedan gå in i köket, öppna kylen, plocka fram en "Nutrilett Hunger Control, Tropical fruits", stoppa i sugröret och låta den omisskännliga smaken av pulvertropik fylla min käft och mitt svalg, och längta... längta till måndag... då.. jag... får... äta... igen...
/Mart-Man
Till saken hör att jag faktiskt gör riktigt god hemmagjord pizza, med bra pizzadeg, vettig fyllning och allt- En såndära man inte bara kan äta en av...
Jag räknade i mitt stilla huvud ut att vi hade allt vi behövde hemma, så vi struntade i handlingen och drog direkt hem.
Problemen började direkt vid beredningen av degen. Ingen jäst! Bravo! Ingen granne hade heller någon jäst, och gubben i närlivsbutiken hade inget annat än mjölk och porr. Det fick bli sconesdeg, vilket funkar, men inte riktigt lika bra.
Nu började jag bli riktigt hungrig, eftersom jag tänkte spara men pulvershake tills dess att min dotter också åt.
Nästa problem: Skåpen från helvetet! Av fem skåp jag öppnade under matlagningen, så rasade hälften av innehållet ur tre av dem. Irritationen steg...
Dags att kavla ut degen, det går jättebra, och vi ser fram emot att kunna göra fyra jättefina pizzor med valfri fyllning. INGA KROSSADE TOMATER! Inga vanliga tomater, ingen lök... inga färska champinjoner... ingenting... Får bli ketchupbotten med skinka, ost och oliver... Gråten är nära... Men vafan... vi kör på, och får faktiskt ut fyra riktigt vettiga pizzor, och min dotter sätter direkt tänderna i en av underverken och konstaterar att "Den är jättegod, pappa! Jag älskar dig!"
Jag svarar att jag älskar henne också, trycker näsan precis intill en av pizzorna, drar ett djupt andetag, låter hela mitt sinne förföras av den ljuva doften av nygräddat bröd, smält ost, skinka och ketchup...
...för att sedan gå in i köket, öppna kylen, plocka fram en "Nutrilett Hunger Control, Tropical fruits", stoppa i sugröret och låta den omisskännliga smaken av pulvertropik fylla min käft och mitt svalg, och längta... längta till måndag... då.. jag... får... äta... igen...
/Mart-Man
2 kommentarer:
Duktigt att du kunde stå emot, det hade jag aldrig klarat. Men så klarar jag heller inte av pulverdieter, jag måste få äta riktig mat.
Alla är vi olika.
Kul att bloggen uppdateras regelbundet nu, det gör den läsvärd :-)
hemmagjord pizza är speciellt..
Helst när man inte får äta dem själv..
Tomorrow is the day!
Skicka en kommentar