Förbannad /Martin

Ilskan över nederlaget har inte lagt sig! Jag är fortfarande skitsur. Det största problemet är att det inte finns någon annan att skylla på. Det är bara jag själv som har slarvat, ingen annan! Inte för att min i övrigt underbara sambo gjorde det bättre när hon samma dag som jag vägde mig, efter jag precis talat om att jag gått upp i vikt och mådde lite surt av det, svarade: "Åh, så synd... Kan du köpa med dig en guldnougat till mig på vägen hem? Jag är så godissugen!" Kanske användes inte exakt de orden, men jag köpte hennes guldnougat. Glädjen blev inte heller större när hon inte ens åt upp den, utan lät den ligga framme på köksbordet tills jag mer eller mindre tvingade henne att äta upp den ett par dagar senare.
Nåja, man får påminna sig om att det faktiskt inte är någon annan än jag i den här familjen som behöver gå ner i vikt, och resten av familjen ska inte behöva lida för att jag har slarvat.
Svårt att svälja att man bara har sig själv att skylla! Det är bara mitt fel!

Så, nu har jag sagt det. Är jag en bättre människa då?