Blåslagen // Jonnie

Sakta men säkert verkar min kropp läka ihop, men det är verkligen upp och ner där man mår prima ena dagen för att knappt orka stå upp dan efter. Så man gör bäst i att inte planera så mycket utan ta dagarna som de kommer. Obehagligast just nu är att jag har fått enorma blåmärken på magen, dels runt ett av operationssåren, men även ett stort och mörklila märke på sidan, något jag inte ens upptäckte förrän Jenny påvisade det för mig. Jag ser ut som om jag fått stryk av en Behemoth, efter att ha snackat skit om hans morsa och spottat på hans bildörr.

Blåslagen, bristningarna fanns sen tidigare

På måndag ska jag få ta ur metall-clipsen som de tråcklat ihop mig med, vilket känns rätt bra då man ständigt är livrädd för att fastna i dem, men det är samtidigt lite synd för att man förlorar den häftiga punk-looken med metall-piercingar genom magen.

Julmaten börjar dyka upp på tv och köksbord, och det kommer nog bli jobbigare än jag först trott. Egentligen inte för att jag tycker julmat är så gott, utan för att jag börjar bli trött på den flytande kosten. En nybakad glôhoppa med kaviar vore som en dröm just nu. Så dagens stora fråga är hur man lyckas göra en sån flytande utan att det blir för osmakligt? I vilket fall som helst så står glôhoppor högst upp på min önskelista över saker jag önskar mig till jul, även om jag kanske inte får äta dem förrän tidigast den 28 Januari.