Tur i oturen / Mattias

Jag påstod häromdan att jag nästa lördag skulle på Etiopiskt julbord med jobbet. Det var inte sant. Jag ljög. Sanningen kunde jag inte berätta, för vi skulle äta det där julbordet på min käre vän Eriks svensexa i går.

Dessvärre fick jag inte prova på de där afrikanska delikatesserna. För det blev lite för mycket svensexa för den blivande gummen och vi fick baxa hem honom från spat till en annan kompis lägenhet där vi tillbringade tre timmar med att få honom att nyktra till. För oss var det trevligt, men det var onekligen synd på maten. Men ur viktminskningssynpunkt kanske det var lika bra.

Däremot åt vi en groteskt fet, men kolhydratsnål, brunch på boulebar nånstans långt upp på Sveavägen. Två hundra spänn för boule och brunch känns som en utmärkt deal. Mätt är jag faktiskt fortfarande.

I dag ska det visst bli nån typ av hemgjorda hamburgare. Ska bli spännande. Men det är alltför mycket pepparkakor just nu.

Cee ya!

Mattias
julbord, mat, viktminskning, hamburgare, pepparkakor, svensexa, fylla
julbord, mat, viktminskning, hamburgare, pepparkakor, svensexa, fylla

Den stygga pojken mular bullar / Mattias

I går var jag en stygg pojke. När jag gick genom Centralstationens pressbyrå för att köpa mig en tidning kom den emot mig. Doften av synd. Den hänförande, sucktande doften av sirenernas sång. Helt omöjlig att motstå.

Jag pratar så klart om doften av nyuppvärmd kanelbulle och den var så god, så god. Jag höll allvarligt talat på att dö, så god var den. Men jag skämdes. Jag skulle ringt Martin i nåt ärende, men jag kunde inte. Skammen var för stor. Tänk om sången skulle höras genom telefonen?

Socker är livsfarligt. Centralen likaså. För det finns flera Pressbyråer. När jag gick förbi den precis vid spärren ner i tunnelbanan sjöng sirenerna för mig igen. Med sockerbegäret bultandes i munnen, ni vet så där så det nästan svider i gommen och dräglet flödar i munnen och så doften. Doften. Men så illa jag mådde efteråt. Inte bara av det otroliga i att trycka i sig två stycken stora pressbyråbullar inom loppet av ca fem minuter och skammen. Illamåendet var så klart rent fysiskt. Det var som en stor klump i magen. Av deg och skam.

Usch.

Men i övrigt går det ganska bra att följa dieten. I dag har jag i och försig nallat lite smulor från en mjuk pepparkaka som inte alls var ämnad för mig, det vara bara några msulor. All mat har varit GI fas 1 och jag börjar känna det som om de här två första veckorna faktiskt har varit riktigt lyckade.

Men nu kommer de stora prövningarnas tid. I morgon är det ettårskalas. Jag måste hålla mig ifrån tårtan. Men de är så bra bagare i den där familjen. Egentligen borde jag inte gå, men hur säger man det. Jag kan inte komma för jag är ett glupskt fetto som inte kan stå emot frestelser? Nja, jag får nog försöka att klara mig.

Men sen kommer utmaningen 2. Fest. En helgfylla det tar dagar att återhämda sig i från och få igång fettförbränningen. Men så sällan jag går på fest kan det kanske vara värt
det. Om det inte hade varit för utmaning 3 som också är en fest exakt en vecka efteråt och sen vet ju alla vad som kommer. Julen.

Men nu tar vi en utmaning i taget. Biter i hop och tänker. I sommar är jag smal! Då får jag äta igen.

Cee ya!

Mattias

sprit, alkohol, fylla, fest, pressbyrån, bullar, smaskens, sirenernas sång
sprit, alkohol, fylla, fest, pressbyrån, bullar, smaskens, sirenernas sång