Drogs av Martin med på deatmetalkonsert i fredags. Det var en spännande och annorlunda upplevelse som jag recenserar mer ingående på min egen blogg. Ölen var några stycken för många för magmåttet som dessvärre allt för tydligt gjort sig känt när jag och Martin tidigare på dagen letat hårdrockskläder till mig i Farsta. Försökte på den något mesigt kommersiella kedjan Carling, som säljer kläder som ska kännas som second hand, känns det som.
Jag insisterade på stor storlek, men kassörskorna försökte smickra och tvingade på mig ett par 36or, som jag visste inte skulle funka. Gravt förolämpad på vägen ut hindrades vi av den ena kassörskan som i dogt påstod att hon skulle kunna välja ut ett par byxor i storlek 34 som skulle passa mig eftersom hon påstod att jag såg lika stor ut som hennes pojkvän som bar 34a. Inombords hånlog jag, men utåt var jag snäll.
Martin kontrade med en historia om hur han varit och skulle köpa byxor och bett om den största modellen. Läs 56or. Men kassören i det här fallet hade sagt att nej, nej du ska ha 52or. Martin hade inte låtit sig smickras och framhållit sin något rundnätta form. Han hade så klart inte fått på sig byxorna och ihärdat med att kräva 56or. Men, nej, nej nej, det var bara för riktigt tjocka personer och nån sån var ju inte han. 54or max.
Byxorna var så klart även den här gången för små och lite skamset drog kassören fram ett par 56or. Självklart hade Martin rätt, men dessvärre även en aning fel. För inte ens 56orna, alltså byxorna för de riktigt tjocka snubbarna passade. Exakt hur han misshandlade kassören fick vi inte veta.
Så det blev inga hårdrockskläder för mig. Men väl en svart huvtröjja. Det fick duga.
Men ölen från i fredags, varav den ena avnjöts i en sunkig bar framför Barnkanalen med Martin i rampljuset, plus en skål med jordnötter lär märkas av på onsdagens vägning.
Har inte ätit så okej heller den här veckan. Jag börjar bli tjatig med mina misslyckanden. Men det är faktiskt svårt. FAKTISKT! Varje dag är en kamp för det bor en liten hungrig, frossaälskande dåre inne i mig och det går fan inte att råda bot på. Men att vara här gör i alla fall att man undviker de värsta utsvävnignarna.Så vikten har ju i alla fall hållits i schack. Även om hjärtinfarkten om 15 år inte lär ta hänsyn till det nämnvärt. Den nöjer sig bara med viktminskning för att hålla sig borta. Så det börjar vara hög tid att man tar sig ordentligt samman och börjar göra det man lovat sig själv, och er våra kära läsare. Gå ner i vikt!
Cee ya!
Mattias
Läs även andra bloggares åsikter om viktminskning, hjärinfarkt, carlings, dödsmetall, deathmetall, öl, barnkanalen, rampljuset, hårdrock, kläder, mode, Mattias Ericson
Technorati Taggar: viktminskning, hjärinfarkt, carlings, dödsmetall, deathmetall, öl, barnkanalen, rampljuset, hårdrock, kläder, mode, Mattias Ericson
Jag insisterade på stor storlek, men kassörskorna försökte smickra och tvingade på mig ett par 36or, som jag visste inte skulle funka. Gravt förolämpad på vägen ut hindrades vi av den ena kassörskan som i dogt påstod att hon skulle kunna välja ut ett par byxor i storlek 34 som skulle passa mig eftersom hon påstod att jag såg lika stor ut som hennes pojkvän som bar 34a. Inombords hånlog jag, men utåt var jag snäll.
Martin kontrade med en historia om hur han varit och skulle köpa byxor och bett om den största modellen. Läs 56or. Men kassören i det här fallet hade sagt att nej, nej du ska ha 52or. Martin hade inte låtit sig smickras och framhållit sin något rundnätta form. Han hade så klart inte fått på sig byxorna och ihärdat med att kräva 56or. Men, nej, nej nej, det var bara för riktigt tjocka personer och nån sån var ju inte han. 54or max.
Byxorna var så klart även den här gången för små och lite skamset drog kassören fram ett par 56or. Självklart hade Martin rätt, men dessvärre även en aning fel. För inte ens 56orna, alltså byxorna för de riktigt tjocka snubbarna passade. Exakt hur han misshandlade kassören fick vi inte veta.
Så det blev inga hårdrockskläder för mig. Men väl en svart huvtröjja. Det fick duga.
Men ölen från i fredags, varav den ena avnjöts i en sunkig bar framför Barnkanalen med Martin i rampljuset, plus en skål med jordnötter lär märkas av på onsdagens vägning.
Har inte ätit så okej heller den här veckan. Jag börjar bli tjatig med mina misslyckanden. Men det är faktiskt svårt. FAKTISKT! Varje dag är en kamp för det bor en liten hungrig, frossaälskande dåre inne i mig och det går fan inte att råda bot på. Men att vara här gör i alla fall att man undviker de värsta utsvävnignarna.Så vikten har ju i alla fall hållits i schack. Även om hjärtinfarkten om 15 år inte lär ta hänsyn till det nämnvärt. Den nöjer sig bara med viktminskning för att hålla sig borta. Så det börjar vara hög tid att man tar sig ordentligt samman och börjar göra det man lovat sig själv, och er våra kära läsare. Gå ner i vikt!
Cee ya!
Mattias
Läs även andra bloggares åsikter om viktminskning, hjärinfarkt, carlings, dödsmetall, deathmetall, öl, barnkanalen, rampljuset, hårdrock, kläder, mode, Mattias Ericson
Technorati Taggar: viktminskning, hjärinfarkt, carlings, dödsmetall, deathmetall, öl, barnkanalen, rampljuset, hårdrock, kläder, mode, Mattias Ericson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar