onsdag 12 november 2008

So close no matter how far... // Jonnie

Enligt regeringerns krav på vårdköer så ska ingen patient behöva vänta mer än 90 dagar på uppföljning, något som alla inom svensk sjukvård idag fnyser åt och rycker på axlarna. Ingen lyckas hålla dessa ramar, och inget görs åt dem som misslyckas med det heller. För patienterna som väntar erbjuds sk vårdgaranti, som helt enkelt går ut på att man har rätt att placeras i en annan vårdkö om väntan överstiger 90 dagar. Men som jag nyss sa, så är detta ett rikstäckande problem och bytet av kö har ingen som helst egentlig funktion. Du hamnar i en ny kö där du kommer få stå troligen ännu längre, eftersom jag är övertygad om att vårdpersonalen flaggar en sådan persons journal som "besvärlig patient".

I vilket fall var mina 90 dagars väntan för min operation, passerade i början av Augusti. Jag ringde upp dem och fick veta att de inte helt oväntat låg lite efter i schemat, och att det då var 8 personer i kö före mig, något de beräknade ta fram till början av November.
I början på November har jag fortfarande inte hört något, så jag ringer igen och får efter 11 försök äntligen tag på någon (de har av någon anledning inget väntsystem på sina telefonväxlar utan är det upptaget under deras telefontider får man helt enkelt ringa om och om igen tills man har turen att få tag på någon) som kan svara på min fråga.

Svaret är återigen att det inte är dags ännu då de fortfarande har några före i kön. Denna gång vill hon inte uppge hur lång tid detta kan tänkas ta eller ens hur många som är före mig, då hon fått så många arga samtal av folk som anser sig blivit lovade tider och liksom mig fortfarande väntar.

Så allt jag kan göra är väl att fortsätta vänta, och hoppas på att få en tid före jag fyller 35, då jag enligt min första diabetesläkare troligen ska få kasta in handduken för gott.

2 kommentarer:

Spider-Man sa...

Trött man blir på vården. Hoppas de som sagt inte så lång tid nu.

Martin Lundström sa...

Helt sjukt!