Gräsynkling /Martin

Det tar typ några timmar, sen saknar man familjen. Nu har min flickvän och min dotter åkt till mommo och moffa. Kvar är jag med arbete upp över öronen. Det finns en anledning till att bkföring låter ganska precis som avföring när man säger det några gånger... Jag tröstade mig med pastasallad och glass när jag kände mig ynk-ensam alldeles nyss. Nu känner jag mig ynk-ensam och övermätt! Fy fan. Nåja. Imorron är en ny dag, och förhoppningsvis ska jag få möjlighet att röra mig utanför studion då iaf. Måste börja ta en vettig promenad varje dag. Blir ju alldeles jävla yr i huvvet av att sitta i bunkern hela dagarna.

Min kära dotter kom fram till mig igår. Skitglad, och målad i HELA ansiktet med bläckpenna. Jag såg nog ganska missnöjd ut när jag utbrast i ett:
-Men snälla du!?! Vad har du gjort?

Min dotter ser förskräckt ut och försöker rädda sig med en förklaring:
-Jag ä schörövare...

Jag replikerar vuxet:
-Får man måla sig i ansiktet?

Svaret kommer som om det vore självklart:
-Schörövare gör så!

Jag saknar min sjörövare!

Godnatt alla!