måndag 22 september 2008

Jaha, måndag och ensamhet! /Mattias

Svårt att sova i natt, då är det inte lätt att äta frukost, eller ens tänka tanken på att ordna nån frukost. Jag orkade knappt röra ihop nåt till grabben, men det gick till slut. Själv sket jag idiotiskt nog i frukosten och tänkte att det kan jag äta när jag kommer hem. Knallar i väg för att lämna honom på förskolan. Stöter så klart i hop med Martin och vi drar till studion för att göra något jag glömt nu. Sur som ett bi och undernärd sitter jag och terrar honom av diverse mer eller mindre vettiga anledningar. Till slut får jag honom att inse att det nog är bäst för husfriden om vi går och får föda i oss.

Vi drar till stammishaket GB där det börjat jobba en ny i kassan, men hon gör jobbet utmärkt och jag får en härlig, GImässigt tveksam, men kanske okej, macka. Nån monstermacka är det inte alls, vilket avundsjuka Marra försökte påstå förut här på bloggen. Det är grovt bröd med kyckling, mozarella och en hel del grönsaker. Det är det där brödet jag nog undrar hur grovt det egentligen är, men ska jag vara helt ärlig hette det nog mörkt och inte grovt bröd. Till mitt eller GBs försvar vete fan.

Somnar på soffan utan att ha ätit nån lunch och vaknar långt efter det är försent att äta och hinna hämta på förskolan. Jag får slänga i mig en Rostis som jag diskuterat i ett annat inlägg och redan då konstaterat att det enbart är okej. Som lunch betraktat är det dock under all kritik. Alla vet att det är viktigt att man blir mätt när man ska gå ner i vikt, för det är det bästa sättet att inte småäta mellan måltiderna. Trycka i sig småkakor och andra dumheter med snabba kalorier som får en att tro att man är mätt i en kvart till man tar något nytt. Där ligger den föga dolda hemligheten bakom många överviktskilon.

Dricker en Smakis med grabben i parkleken innan vi går och handlar det vi ska äta till middag. Det blir bacon, champinjoner, lök, broccoli och potatis gnoccisar eftersom jag vet att det är en rätt han älskar. All mat som ser ut som bollar slinker ner lätt som sjutton på honom och eftersom vi för första gången ska vara själva tillsammans över natten nrä sambon är på konferens måste det vara något helt konfliktfritt.

På affären drar tröttheten över mig och jag känner det som om det kommer bli omöjligt att komma hem. Men jag måste. Vad göra? En väl beprövad synd är en burk cola. 45% av det dagliga behovet av kolhydrater, med andra ord döden för en GIare. Men jag måste ha snabba kolhydrater för att ta mig hem. Jag tänker - Äh, va fan. Ingen behöver veta! Men så när jag kommer ut ur affären, tar några klunkar och bestämmer mig för att inte dricka upp hela, då möter jag Rosa. Hon läser kanske den här texten, och då helt plötsligt har jag ju avslöjats som den lögnare jag tack och lov nu inte blev! Men jag drack inte upp allt och tog mig hem och väl hemma fick jag vila med grabbens huvud mot magen när vi tittade på humlahumlan, eller the Bee Movie som ni kanske känner den som.

Summa summarum för dagen är att den kanske var acceptabel, men inte mer. Jag måste börja göra recept efter boken igen så att jag får fart på viktminskningen igen. Men minns att jag jobbat på sen i början av juli och de facto börjar tröttna! Men det ska nog gå bra. Ni finns ju här go vänner och pushar och hejjar på, och till jul är jag smal!

Cee ya

Mattias

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

, , , , , , ,

Inga kommentarer: