Ganska precis mitt i natten, just där mellan lördag och söndag sitter jag och väntar på att installationen av CS3 ska bli klar så jag kan få gå och lägga mig. Kanelbullens dag är snart slut. Det är nog till det bästa, för man var ju faktiskt ålagd enligt lag att äta en kanelbulle i dag. Det var smaskens som bara den de. Åt den på Medelhavsmuseets trevliga cafe och restaurang Café Bagdad. Drack en kopp choklad till, men det var helt onödigt för den var inte alls nå god. Kunde med andra ord varit utan och tjänat några points, för att tala med Martin och Spidey.
På Medelhavsmuseet har de visst en tradition att fira Kamelens dag på kanelbullens dag. Det tyckte jag var ganska skojjigt och gick fnissade mer eller mindre högt för mig själv flera gånger. Hur de firade exakt vet jag inte så noga, men jag tror det var nån verkstad där ungar kunde bygga egna kameler. Vi gjorde inte det. Min grabb däremot var väldigt fascinerad över en plastkrokodil som stod på golvet i souvenirshoppen. Han kände igen den från boken om Akilles som vill äta ett barn. Till en början förhöll han sig till avvaktande, men efter att jag vågat byta några ord med krokodilen vågade han själv klappade den en aning. Innan vi lämnade lokalen hade grabben så klart släppt alla hämningar och bar på krokodilen. Men ingen blev uppäten.
Däremot åt vi upp resterna från igår som bestod av Maris utmärkta lasange som på gästa GIvis är gjord på magerköttfärs och fullkornspastaplattor. Mumms säger jag. Men vad säger egentligen vågen på onsdag?
Cee ya!
Mattias
På Medelhavsmuseet har de visst en tradition att fira Kamelens dag på kanelbullens dag. Det tyckte jag var ganska skojjigt och gick fnissade mer eller mindre högt för mig själv flera gånger. Hur de firade exakt vet jag inte så noga, men jag tror det var nån verkstad där ungar kunde bygga egna kameler. Vi gjorde inte det. Min grabb däremot var väldigt fascinerad över en plastkrokodil som stod på golvet i souvenirshoppen. Han kände igen den från boken om Akilles som vill äta ett barn. Till en början förhöll han sig till avvaktande, men efter att jag vågat byta några ord med krokodilen vågade han själv klappade den en aning. Innan vi lämnade lokalen hade grabben så klart släppt alla hämningar och bar på krokodilen. Men ingen blev uppäten.
Däremot åt vi upp resterna från igår som bestod av Maris utmärkta lasange som på gästa GIvis är gjord på magerköttfärs och fullkornspastaplattor. Mumms säger jag. Men vad säger egentligen vågen på onsdag?
Cee ya!
Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar