Sakta men säkert kryper dagarna förbi. Jag har legat inbunkrad hemma hela helgen, med mitt pulver, några liter kolsyrat äckligt vatten och Fallout 3. Det senare har varit den stora räddningen då det underhållt mig till den grad att jag lyckats tränga bort hungern ett tag.Idag kom Jenny och Tuva hem igen, och jag fick en härlig jättekram av Tuva. Men nu kommer det verkliga kraftprovet med folk som äter runt om mig igen. Bara doften av makaroner och korv fick det att hugga till i magen på mig, och det hela blev riktigt jobbigt när Tuva kommer och vill sitta i knä för att äta en korvskiva hon fått.
Vikten låg i morse på 124,1 kg, blodsockret var fortfarande högt med strax över 12. Har nu snackat med diabetessköterska och de vill att jag ska börja med insulin igen, men lite lägre doser än vanligt, samt hålla koll på värdet.
Som vanlig alltså...
2 kommentarer:
Ja tyckte ja hade det jobbigt me alla mat på jobbet men det är fan värre. Iofs tur att du inte jobbar på mitt jobb dock.....
Jävligt starkt av dig.....
Tips från norr: Ta med dig Caine och fly fältet när flickorna äter.....Resultaten kommer även om du tycker att det är jobbigt att ta insulin igen... men det är väl först efter operationen du kan räkna med att den flyr sin kos? kram
Skicka en kommentar