Slutet är nära. Om två dagar är det dags men tyvärr sjunker humöret fort och jag känner mer ångest än hopp just nu. Visst spökar den 4% risk att man inte överlever ingreppet en del men mest känner jag av kalla fötter inför ett kommande liv där jag inte kan äta normalt utan att skada mig själv. Jag är helt övertygad om att det är min stora chans att bli kvitt min diabetes och gå ner i vikt, men ätandet har alltid varit min stora tröst när livet varit jobbigt. Att ta detta steg och förhindra tröstätande och frossan borde kännas bra men just känner jag mig mer som att jag kapar livlinorna före jag cyklar enhjuling över en slak lina medan Tomas Dileva och Dogge Doggilito kastar färgglada och bearnaisesåsfyllda vattenballonger med texten "Ha ett underbart jävla liv!" på mig.
Hungern hugger fortfarande och om någon vill komma och påstå att man vänjer sig vid att leva på pulver och alltid vara hungrig ska jag gladligen svara denne med en trynpuck så hårt att deras kommande fyra generationer kommer blöda kroniskt näsblod.
Helgen ägnades åt lajv, och jag är glad över att bröderna O'Neill fixade det mest då jag behövde all min energi för att hålla upp en hyfsat trevlig attityd mot folk istället för att önska dem ett liv med varfyllda bölder i alla kroppsöppningar. Att det sedan sabbade Tuvas dygnsrytm att vara hos Farmor gjorde det ännu jobbigare. Jag sov 2,5 timmar i natt och var ett vrak vid 09.30 i morse när Jenny bytte av mig och jag fick sova igen. Har fortfarande inte vaknat ordentligt vilket troligen gör sitt med humöret.
Då jag upptäckt att vår våg visar olika resultat beroende på vart i badrummet den står har jag slutat förlita mig på vad den visar. Men 7-8 kilos viktminskning kan jag nog stoltsera med, centimetrar runt kroppen visar sina tydliga tecken.
Medan jag skriver detta kommer Tuva och Jenny in och Jenny frågar hur det känns. Vill svara att det känns ok, men tydligen vill känslorna annat och jag faller i gråt istället.
Det är två dagar kvar och jag är ett känslomässigt vrak.. Fan!
Jobba med oss! Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting söker en
pressekreterare/kommunikatör
-
Vill du bli en del av vårt arbetslag och arbeta för en valseger 2018? Till
Vänsterpartiets kansli i landstingshuset på Kungsholmen söker vi dig som
vill ha...
6 år sedan
6 kommentarer:
Det kommer gå braaaaaa! :D
Hittade er blogg av en slump, och vill mest skicka lite pepp till er!! Allting kommer att gå sååå bra! Kram
Inte konstigt alls om du känner dig skit just nu. Om ett år mår du bättre än du gjort på många, många år! *Manlig cyberryggdunk*
Jag vet inte någon som skulle ta två veckor med pulverdiet så starkt som du just gjort.
Jag tror inte heller folk inser hur svårt det är och du har fixat det, trots en familj som sitter bredvid och äter.
Att du dessutom hållit humöret uppe hela tiden är otroligt.
Jag hade bitit huvudet av dig för länge sen... ;)
Självklart är det tungt nu när det är så nära och jag hoppas jag stöttar dig på bästa sätt.
Tänk på hur bra du kommer må när operationen är över, läkningen är klar och du piggat på dig.
Tuva och Jag väntar här hemma (även om vi kommer gå som på nålar) till du har orken att ta emot oss!
Älskar dig så oerhört mycket!
Ja klarade av pulverdieten knappt en dag sen gav ja upp. Du är fan starkast i gruppen. Mycke starkare än va många är. Keep it up my friend!!!
Fy fan vad du är bra Jonnie, jag skall sända dig en tanke den 10:e. Och jag håller med Jenny, jag hade lätt bitit huvudet av folk istället, vilken jäkla karaktär du har när det verkligen gäller. Din familj kan skratta sig lyckliga över att kunna luta sig emot någon som du :)
Lycka Till!!!
//Linda Helsing
Skicka en kommentar