(But The Drugs Like Me) En rätt kass låt av Marilyn Manson, och den får bli dagens tema. Jag mår kasst och då ska väl dagens tema gå i detta tecken också. Jag har alltid varit dålig på att ta droger, främst för att jag inte gillar drogers effekt på mig. Om jag kan nästan däckar ut av vanliga smärtstillande så tror jag inte jag någonsin ska testa illegala droger.
Pga detta har jag inte vågat ta hela det berg av piller jag skulle ha från läkaren, då jag inte var hundra procent säker på hur mycket jag redan tagit. Det gjorde att jag gick och la mig med endast en vanlig 500 mg Alvedon i kroppen igår kväll. Något jag fått ångra i natt.
Redan när jag la mig hade jag svåra smärtor och jag somnade främst av utmattning pga av dessa. När jag sedan vaknade vid 5-6 tiden i morse hade jag så ont att jag tog mig inte upp ur sängen. Där låg jag som Leif Loket Olsson, vänd på rygg utan möjlighet att ta mig upp utan hjälp. För trött för att orka resa mig, för ont för att sova, för envis för att börja ropa efter hjälp. Inte konstigt att man mår kasst idag.
På något sätt slocknade jag igen (tuppade av?) och vaknade till sans några minuter före väckarklockan talade om att nu var det minsann dags att gå upp och börja äta om man ska hinna få i sig allt som ska ner under dagen.
--
Känner att jag inte riktigt har energi för att i detalj gå in på de övriga två dagarna på sjukhuset, men de innehöll väl inte speciellt mycket mer än lyxdroger, sömn och dålig tv. Måste erkänna att jag saknar dem drogerna lite, för man var lite kaxigare medan man hade dem flytande i kroppen.
1 kommentar:
Jag gillar inte smärtstillande, men de första dagarna var jag så illa tvungen att ta. Jag hade dels Alvedon och så Citodon, det funkade bra tyckte jag.
Att sova på sidan var en omöjlighet och det är fortfarande inte riktigt bekvämt att sova på vänster sida, min favoritsida.
Det är ju fanimej inget liten ingrepp vi har gjort så det är bara att hålla ut. Hur är det de säger, det som inte dödar, härdar... eller hur var det nu?
Skicka en kommentar