Är och hälsar på min mor i Gävle för tillfället, och det är en utmaning att äta hos andra när det inte är man själv som lagar mat. Hur stora krav kan man ställa? Hur mycket "Men det där lilla går väl bra!?" kan man säga nej till utan att verka otrevlig? Tja... Det viktiga är nog att man är tydlig från början.
Kommer på mig själv att sitta och sortera ut och ta bort korvbitarna ur linssoppan på ett sätt som skulle fått mig att ropa: "Inte pilla med maten!" om det hade varit min tvåochetthalvt-åriga dotter som gjort på samma vis. Man känner sig ganska fånig, men om det finns korv där som jag inte ska äta, så har jag väl inget val? ...Och jag har ju talat om från början att jag går på strikt diet, försöker jag trösta mig själv.
Jag bestämmer mig: Jag är på ett mission, och jag ska inte bli spöad av en korv från Gävles köttchark! Jag pillar vidare i soppan och skrockar.
...Håller jag på att bli galen?
Kommer på mig själv att sitta och sortera ut och ta bort korvbitarna ur linssoppan på ett sätt som skulle fått mig att ropa: "Inte pilla med maten!" om det hade varit min tvåochetthalvt-åriga dotter som gjort på samma vis. Man känner sig ganska fånig, men om det finns korv där som jag inte ska äta, så har jag väl inget val? ...Och jag har ju talat om från början att jag går på strikt diet, försöker jag trösta mig själv.
Jag bestämmer mig: Jag är på ett mission, och jag ska inte bli spöad av en korv från Gävles köttchark! Jag pillar vidare i soppan och skrockar.
...Håller jag på att bli galen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar